Bostadsbristen i Sverige

Bostadsbristen är ett stort problem i Sverige och så många som nio av tio bor i en kommun där det råder bostadsbrist. Hur kommer det sig egentligen? De som är värst drabbade är nyanlända och ungdomar som har svårt att hitta bostäder med billigare hyra. För som köper och hyr dyrare lägenheter är behovet redan mättat. Det som behövs nu är alltså billigare lägenheter och i förorterna. I Sverige är ungdomar generellt sätt väldigt självständiga och i snitt är man bara 21 år när man flyttar hemifrån, det är den lägsta siffran i hela Europa. Att ungdomar snabbt vill flytta ut och bo i sin egen lägenhet gör såklart också att bostäderna snabbt går åt. Nu tvingas ungdomar bo hemma längre än vanligt, särskilt i Stockholm och Göteborg där bostadsköerna är väldigt långa. I Stockholmsområdet förväntas så många som 67 000 unga vara utan bostad.


 

Orsaker för bostadsbristen

Det finns flera orsaker till varför det råder bostadsbrist i landet just nu. Dels ser vi nu effekterna av den omdaning som skett av svensk bostadspolitik, bland annat staten avsäger alltmer ansvar i vilken sorts bostäder som byggs. Istället har de privata byggherrarna fått mer ansvar att bestämma. En annan orsak till bostadsbristen handlar om nya hyresregler. Många hyresvärdar har hårda krav på inkomst och fast anställning, något som långt ifrån många unga kan möta.

Det finns bostäder i Sverige, bara inte den sorten som behövs. Många av de lediga bostäder som finns har höga hyror eller är bostadsrätter. Detta är ingenting som vanliga ungdomar klarar av att betala. Det saknas alltså rätt sorts boenden i Sverige, hyreslägenheter till lägre priser. MUCF (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) har lagt fram flera förslag och rekommendationer till kommuner som är drabbade av bostadsbrist. Bland annat:

  • Inför en bostadsförsörjningsplan med fokus på unga.
  • Ändra hyresgarantin och informera mer om den.
  • Kolla över hur bostadsbidragets konsekvenser ser ut för unga.
  • Öka bosparande för barn och unga.
  • Öka kunskapen om boenden på skolor i landet.
  • Man bör även överväga statligt stöd för nystartade projekt för bostäder med tillfälliga bygglov.
  • Utred och se över ungdomskontrakt som ett alternativ till avtalsform.
  • Se över möjligheterna till provboende för att på så vis sänka tröskeln för ungdomar som försöker etablera sig.

De har även lagt fram specifika rekommendationer till landets bostadsbristdrabbade kommuner:

  • Förtydliga ungdomars situation och det inflytande de har på bostadsförsörjningsplanen.
  • Man bör överväga användningen av hyresgarantin för att hjälpa unga och andra grupper med svagare position på bostadsmarknaden.
  • Man bör även överväga en utökad användning av partiella hyreskontrakt inom allmännyttan.
  • Se till att starta bostadsförmedlingar i fler kommuner.
  • Öka informationen och kunskapen kring bostadsfrågor.
  • Se över och eventuellt ändra byggregler i kommunerna.

 

Statistik på bostadsbristen

Läget på bostadsmarknaden ser inte bra ut och har dessvärre blivit värre under senaste åren. I Boverkets bostadsmarknadsenkät kan man se en tydlig lutande kurva. Sedan 2014 har bostadsbristen ökat från 155 kommuner till 243 kommuner. Nästan alla kommuner i landet har bostadsbrist med andra ord. Tidigare upplevde 98 kommuner att de hade en bra bostadsbalans, något som minskat och numer är det bara 42 kommuner som anser att de har balans. Några av de kommuner som menar på att de har balans på bostadsmarknaden är bland annat:

  • Gotland
  • Säffle
  • Ystad
  • Jokkmokk
  • Pajala
  • Haparanda

Och i Ånge, Nordmaling och Åsele har man överskott av bostäder. Några anledningar till varför det ser ut som det gör beror bland annat på stora ålderskullar. I studentstäder märks det tydligt när en stor årskull behöver studentlägenheter, då blir det brist.

 

Bostadsbrist i Stockholm och Göteborg

Ingen har nog missat att bostadsbristen är värst i storstäder som Stockholm och Göteborg. Drygt 673 000 människor står i bostadskö för att få tag på en lägenhet i huvudstaden. På grund av flera års kötider har fler människor tvingats tänka om och överväga att bo i närliggande städer. Trycket har bland annat ökat på bostäder i Enköping, Strängnäs och Nyköping. Totalt köar cirka en miljon svenskar för att få tag på boende i landets största städer. Och köa får man göra. Snittiden för att bli tilldelad en lägenhet i Stockholm är tio och ett halvt år. Så har inte föräldrarna ställt sig i bostadskön blir det svårt för unga att få något.

 

Efterfrågan och utbud

Bostadsmarknaden fungerar inte riktigt som vanliga marknader eftersom det finns en prisreglering. Alltså det finns regleringar gällande maxtak för hyra, något som är bra eftersom det förhindrar hyresvärdar från att sätta ockerhyror. Nackdelen är dock att i och med regleringen kan priserna inte stiga upp till jämviktspriset (som det kan göra på andra marknader). Detta resulterar i en rädsla hos byggföretagen eftersom de helt enkelt inte får betalt för de bostäder de producerar. Konsekvensen blir färre bostäder. Och bostadskö. Bostadsköerna är bra för de som har möjlighet att stå länge i kö, men inte särskilt bra för ungdomar som behöver lägenhet snabbt.

 

Rekordutbud men samtidigt bostadsbrist – hur?

Det rapporteras ständigt om bostadsbrist, ändå är det flera kommuner som har ett rekordutbud med tomma bostäder. Hur kan det hänga ihop? Anledningen beror på att utbudet inte möter efterfrågan. Det finns bostäder, men inte till den målgrupp som behöver bostäder. Det finns alltså en felmatchning. Priserna är för höga för den målgrupp som faktiskt behöver bostad, samtidigt har tuffare amorteringskrav och lånekrav gjort det svårare för målgruppen att ta lån.

I Finland har man en annan lösning, här får byggbolagen tävla om vem som kan bygga så billiga bostäder som möjligt. I Sverige kan det också fungera, men då behöver man sätta upp kriterium för kommunerna. Man använder i så fall boendekostnaden som ett riktmärke kan kommunerna styra byggnadsutvecklingen så att marknaden kan erbjuda fler billigare bostäder.

 

Social housing – något för Sverige?

Många menar på social housing kan vara bra för Sverige, alltså subventionerade lägenheter för de som är mest utsatta samhället. Dock är det få partier som stödjer modellen och vill istället se högre bostadsbidrag. Sverige är ett av få länder i EU som inte har social housing, något som fungerat bra i många länder.